Tre dagar kvar till bf..

Tre dagar är ju ingenting egentligen, men när man har så ont att man inte ens kan gå upprätt på ett plant golv hemma, än mindre gå alls utomhus på ojämnt underlag så känns tre dagar som en evighet. Rullstol är ett måste för att komma framåt överhuvudtaget. Helt plötsligt inser man hur handikapp-ovänlig den här staden är! Kullerstenar, ojämn asfalt och gropar i vägen, trösklar eller höga trappor in till butiker (om de inte bara helt enkelt har en glipa mellan några beståndsdelar i golvet, det räcker för att jag ska köra fast.)

För att inte tala om hur svårt det är när man ska handla mat. Jag når ju bara det som är mellan 50 och 120 cm från golvet, allt annat är utom räckhåll för mig. ICA Maxis nya kylar är ju jättebra och fina, sparar säkert en massa energi, men inte tusan når jag in i dem...

Häromdagen (i fredags) råkade jag göra en oförsiktig rörelse när jag skulle upp för källartrappen och det skar till i hela bäckenet och jag höll på att falla ihop av smärtan. Visst hade jag redan ont, men nu blev det mångdubbelt värre. Dessutom är det på ett så märkligt ställe, på vänstra sidan av symfysfogen, jag har aldrig hört att man kan få ont där ens en gång. :( Det finns ju ingen fog som kan göra ont just där, bara ben, ligament och ev. någon muskel eller två. Ändå har jag så fruktansvärt ont på det stället och det hjälper varken att sitta, stå eller ligga för att avlasta. Så fort jag snedbelastar kroppen minsta lilla (det räcker visst att bära en temugg!) så gör det ont..

I några dagar nu har jag haft sammandragningar, en del lite mer kännbara än andra och inättras var det faktiskt bara 10 minuter mellan dem, men tro inte att något är på gång för det. Runt 01.30 slutade värkarna helt, jag somnade och sen var det inte mer med det. *suck*

Ja, det var väl allt från gnällkärringen för den här gången. :)