Kronofogden kräver klirr ur (min) kassa...

Häromdagen fick jag ett brev med tjusigt emblem på framsidan. Det var såklart Kronofogden som ville göra min bekantskap efter ett tips från CSN om att jag inte gav dem de pengar de ville ha. ;) Jag har försökt prata med CSN och förklara att 7-8000:- på ett bräde kan jag inte slänga upp, men om de har lite tålamod så kan jag betala av en summa varje månad, men icke! Nu gick halva skulden vidare till KF istället alltså. Idag medan Vemund sov middag, fick jag äntligen ändan ur vagnen och ringde dem för att höra om de kan tänka sig att lägga upp en avbetalningsplan så att den där skulden kommer ur världen någon gång. Den väldigt trevliga kvinnan jag fick tala med efter bara 6 minuter i telefonkö upplyste mig om att man inte kan få någon avbetalningsplan. Däremot fick jag ett postgironummer där jag kan göra små inbetalningar när förmågan finns. Är inte det lite samma sak? undrar jag bara. Nja, inte riktigt, fick jag veta. Det kan hända att jag blir uppringd av Kronofogdemyndigheten (och jag som i min enfald trodde att jag hade en av deras representanter i luren redan) och att de då kunde komma att göra en liten visit här hemma för att se om jag har något av ekonomiskt värde som de kan få med sig. Nå, vi får väl hoppas att de är nöjda med mina inbetalningar istället, för det enda jag äger, som är någorlunda värdefullt är väl bilen (läs: skrothögen) som det är tänkt att Tin ska få när han börjar gymnasiet. (Han ska ju gå Fordon & transport och kan behöva en egen bil att meka lite med.) Den är väl värd ungefär vad min skuld är minus någon tusenlapp och nog har Tin större nytta av den än KF har..? :)