Egentid på dagis och gluten i godiset.

Idag var Vemunds fjärde inskolningsdag och idag var vi med på samlingen. Det sjöngs lite och sedan var det fruktstund. Vemund strålade av lycka, flera bitar banan fick han och tryckte glatt i sig. Det som hamnade runt munnen och på händerna torkade han ordentligt av på mammas tröja. ;)

Efter en halvtimme var det dags för mig att gå iväg en stund och lämna Vemund i fröknarnas goda händer. Jag gick och satte mig i personalrummet och fick på köpet en pratstund med områdeschefen för förskolan. Efter en halvtimme kom jag tillbaka till avdelningen och det rapporterades glatt att allt hade gått så bra så. Vemund hade inte varit ledsen alls, utan hade lekt och skrattat åt allt bus de hade hittat på. När jag kom kröp han fram och ville sitta i famnen, men var inte otrygg på något vis. Imorgon är "hans" fröken ledig, så då hoppar vi över lämningsgrejen, men nästa vecka kör vi hårt. Då ska han även få äta lunch där (glutenfri mat beställd) och sova middag. :)

På tal om gluten. Vi har ju tagit bort allt med gluten i för Vemund, men magen har varit knas ändå. Nu har vi fått med oss provrör hem från barnmottagningen för att ta lite faecesprover som det så fint heter. ;) Vi ska ta dem vid två olika tillfällen, tre rör varje gång och sedan lämna ner för analys. Förhoppningsvis visar de ingenting allvarligt.

Vi tror istället att det är så här; Eftersom Vemund inte blivit bättre trots kostomläggning måste det vara något annat fel. När jag stod och läste på en godispåse kom jag på det. Nästan allt godis som Vendel får (och som Vemund glatt stjäl eller *kors i taket* får av Vendel) innehåller glukossirap! Den är så gott som alltid tillverkad av vete = gluten. Dessutom går ju Vemund och plockar upp smörgåsar som Vendel lämnar efter sig plus att han lägger sina egna kex i smulor efter Vendels dito. Det skulle ju kunna räcka som förklaring till varför hans mage är knas, trots att vi tagit bort allt (som vi trodde) gluten! Eller hur? *hoppas på den förklaringen* :)

Ikväll handlade vi lite glutenfria majskex och kakor att ha att muta Vemund med (fatta vad jag ser fram emot att få mina pengar så jag slipper stå i affären och välja mellan att köpa gröt eller bananer, kex till honom eller yoghurt till mig) och så passade jag på att köpa ett grattiskort till min bästis som fyller 30 år på lördag. Tyvärr har jag inga möjligheter att åka dit och vara med på festen (som jag sett fram emot i nästan ett år). *snyft*

I första hand var det ekonomin som ställde till det, men i slutändan är det så att maken inte vill och orkar vara ensam hemma med två små huliganer. Jag förstår honom, visst, det tär på humöret och orken. Jag hade fixat det, men han är inte jag och jag kan inte kräva att han ska fixa det bara för att jag gör det.

Saken är även att jag kunde ha tagit med en av de små, om jag fått ha bilen, men den har skev framhjulsinställning och även där sätter ekonomin käppar i hjulet - bokstavligt talat. Jag får inte köra med den på fastlandet förrän den är fixad. *suck* Dessutom börjar Vemund bli förkyld (= ännu mindre kul för maken) och själv känner jag mig sjuk också, plus att de där &/(.)(& fogarna börjar värka mer än vanligt. *note: ring sjukgymnasten - nyss* Trött är jag dessutom, så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. *surt* Jag har ju köpt presenter för längesedan och som sagt sett fram emot festen jättelänge och jag förstår om bästisen är besviken att jag inte kommer. Hoppas i alla fall att dagen blir jättefin och rolig ändå, även om inte vi kan vara med. Jag tänkte att vi, hon och jag, får ta igen det längre fram i vår och ha en egen "fest" och fira the big 3-0! :)

Nej, nu är det hög tid att krypa i säng om jag ska orka med ännu en inskolningsdag med Vemund och imorgon kommer barnbidraget också, så jag kan betala några av de allra mest akuta räkningarna och ge Tin honom hans hett efterlängtade månadspeng. Så är det när man får tonårsbarn, då är det pengarna de älskar en för.. Hehe! ;) Tacka vet jag Vemunds, ännu, oförbehållslösa kärlek!