Vendels luciafirande 13 december 2010.

Inte Vendels lussetåg! (Bild lånad av Crochetra.)

Självklart firades det Lucia på Vendels dagis, jag har bara inte orkat blogga om det. Bästisen frågade nämligen när vi talades vid senast.

Jo, kl. 07.15 skulle vi befinna oss på dagis, ombytta och klara. Herregud, jag är inte ens vaken vid den tiden i vanliga fall. Vendel var inte alls på humör, han ville inte ha frukost och han ville verkligen inte klä ut sig till tomte. Till slut fick jag på honom en tomteluva utanpå Blixten McQueen-mössan i alla fall. Det är nämligen tradition att fira Lucia utomhus på hans dagis. Visst, det blir kanske väldans trångt om alla ska samlas i ett rum där, men det är kaaallt att stå ute där på morgonen.

Nu kunde vi ha struntat i det hela, eftersom Vendel inte var så "på", men saken var den att han var övertygad om att de skulle åka tåg, och det ville han ju verkligen inte missa. Jag försökte förklara att ett luciatåg inte är som vanliga tåg, men det trodde han inte på. Om vi inte hade varit där hade han säkert gått och trott att alla andra fått åka tåg, men nu fick han ju själv se att så inte var fallet..

Inte kom vi i tid och inte fick vi någon parkeringsplats nära dagis heller, men vi var inte de enda som var sena, så det gjorde inte så mycket. Jag lämnade in Vendel på hans avdelning och gick sedan runt och ställde mig på gården och frös, trots långkalsonger under byxorna och tredubbla tröjor, vantar, mössa och dunjacka.

Till slut, efter många om och men, kom så de rara små huliganerna ut och tågade runt halva gården för att ställa upp sig där föräldrarna minst hade anat det. Full ommöblering på föräldrar, barnvagnar och de som skulle fotografera rusade runt i panik över att gå miste om bästa fotoplatsen. *suckar lite* Själv hade jag "glömt" kameran hemma. ;)

Ungarna sjöng, och sjöng, och sjöng och just när jag hoppades att det var slut tog de om några visor bara för att lärarna tyckte att det lät så bra. I vanliga fall kan man ju få en tår i ögat när de små liven står där så fint och sjunger (i otakt) och bara strålar.. I år däremot fick jag faktiskt både en och två tårar i ögonen, och det berodde inte bara på den kalla snålblåsten. Nej, jag såg att min söta Vendel faktiskt sjöng han också! Eller ja, han rörde på läpparna någorlunda i takt med de andra och han lyckades få till rätt rörelser i "Tipp tapp" också. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan och så sent som i somras - före medicineringen - sjöng han ju aldrig.

När det så äntligen var slut och jag trodde att vi skulle få gå in och värma oss insåg jag till min fasa att fikat serverades utomhus. *burr* Vi ställde oss i kön och väntade snällt på en mugg te, några söta hembakta pepparkakor och mjuka lussebullar. Lagom när vi kom fram sa Vendel att han inte ville ha fika! *suck* Jag tog lite till honom ändå och nog fick han i sig både ett par "peppisar" och två lussebullar till slut. :D Bättre frukost än inget alls, även om jag inte är förtjust i att ge barnen sött på morgonen.

Ja, det var väl Vendels lussefirande i korta drag. Nästa år har vi två små dagis-lussefirare, det ser jag fram mot! :)