Resan till Stockholm med Vemund 9-11/11 2010

Ja, nu är vi hemma igen, sedan nästan en vecka tillbaka, men tid och ork till bloggande har inte riktigt funnits.

Resan upp var en katastrof. Båtens avgång blev ju senarelagd med totalt 12 timmar, jämfört med när vi skulle åkt egentligen. Eftersom vi hade sjukresa hade vi en hytt och det var banne mig räddningen. Vemund har jättesvårt att sova om det inte är mörkt och nu hade jag ju möjlighet att släcka ner hela hytten. Att det gungade något otroligt bidrog ju inte till någon god nattsömn precis. Vemund gnällde och grät och ville tutta och klänga om vartannat. Till slut somnade han och sov oroligt. Då kände jag att jag var tvungen att .. kräkas! .. för första gången på båten sedan jag flyttade till ön - typ. Det var knappt att jag kom upp på benen, så hårt gungade det, och inte hann jag till toan heller så jag fick spy i papperskorgen. *rodnar* Lagom när jag står och hulkar vaknar Vemund och kommer krypande, försöker ställa sig mot mina ben men håller på att ramla. Det var bara att vingla tillbaka och försöka söva om bebisen med en otäck bismak i munnen.

När vi väl var framme, en timme försenade, och skulle på bussen stod jag med en unge under ena armen och försökte fälla ihop vagnen (som har tvåhandsgrepp för hopfällning) med andra handen. Till slut var det ett trevligt äldre par som förbarmade sig över mig. Kvinnan fick hålla Vemund medan jag fällde vagnen och hennes karl langade in min väska och vagnen i bagageutrymmet. Vi fick plats allra längst bak i bussen, så jag var rädd att jag skulle bli åksjuk igen, men när Vemund somnat sött fastspänd med enbart midjebälte och min jacka som kudde/stöd så halvslumrade jag också resten av resan. Framme i Stockholm hjälpte det rara paret till att packa ut mina grejer också. Änglar finns!

Cityterminalen var stängd så vi fick ta oss över gatan i mörker, regn och snöslask till Centralstationen. Där funkade inte hissarna så det blev rulltrappa ner till gatuplanet. Därifrån går ingen rulltrappa ner till tunnelbanestationen, men en väktare förbarmade sig över oss och låste upp hissen. Tänk, två änglamöten på en dag. :)

För 40:- fick vi en biljett till Slussen och därifrån vidare med buss ut till syrran.Vi var framme där runt 1.20. Egentligen skulle vi varit där vid 22! Snälla syrran (och hennes ännu snällare man) lät mig och Vemund sova i dubbelsängen medan mannen lagt sig på soffan. Tack!

Dagen efter sov Vemund till 10.30! Han går alltid upp 7.30 utan undantag hemma. Till slut var jag på väg att väcka honom, men då vaknade han av sig självt. På med snygga kläder, varm overall och nya mössan och vantarna och ner i åkpåsen med honom. En liten matsäck med russin och äppelbitar blev frukost för Vemund på bussen ut till Karolinska i Solna. Trots att vi åkte hemifrån syrran vid 11 och jag tyckte att vi hade gott om tid på oss kom vi fram 20 minuter före utsatt besökstid. Det tar tid att ta sig fram med lokaltrafiken i Stockholm... Väl inne hos Dysmeliteamet på Astrid Lindgrens barnsjukhus fick vi bara beröm för Vemund. De tyckte att han var väldigt duktig med sin lillhand och var imponerade av hans snabbhet när han tog sig fram på golvet och hur han greppade saker. *stolt mamma*

När vi var klara åt vi en sen lunch nere i kafeterian och sedan tog vi bussen till Sumpan där mamma väntade på oss. Vemund slocknade direkt när jag la honom i vagnen. Tror jag det. Jobbigt med full uppmärksamhet från läkare, arbetsterapeut, sjukgymnast och allt vad där var. Hemma hos mamma åt vi god mat och jag fuskade lite med en bit mörk chokladkaka. ;) Vemund åt som en hel karl, men så fick han lite magknip senare på kvällen också. Vi hade i alla fall väldigt trevligt, firade både mamma och Vemund på årsdagarna lite i förskott och Vemund fick fina presenter av mamma med sambo och syrran med familj som kom över och gjorde oss sällskap till maten. Kusinerna fick leka lite med varandra också, det är ju inte så vanligt.

På torsdagen, vilket även var Vemunds 1-årsdag!! kom maken och Vendel och hämtade oss med bil ute hos syrran och sedan for vi vidare till IKEA i Kungens kurva. Där provade vi sängar som vi ska köpa nångång i framtiden när vi har råd. När vi flyttar tar vi inte med de över 20 år gamla, nedlegade resårbottnarna i alla fall!! Det bra med de sängar vi kollade på var att man kan beställa dem med hemkörning så man slipper ta med släp upp med båten. :) Det enda jag köpte var en låda leksaksmat till ungarna och nya kuddar.. Ja, och så lite mat i matsalen då.

Båtresan hem gick mycket bättre än på vägen upp. Ingen av ungarna sov, vilket gjorde att vi vuxna också fick vara vakna, men hellre det än att ligga och må dåligt. Hemma vid halv ett på natten vacklade alla i säng och somnade ganska omgående. Ungarna hade såklart somnat i bilen de sista 10 minuterna på vägen hem, men de somnade om i sina sängar.

Jag har inte hunnit tömma kameran än, men så småningom ska det komma några bilder från ALB och på nyblivne 1-åringen!