Tiden går..

..alldeles för fort! Jag hinner ju inte med allt jag vill. Nog har jag skrivit det förr, men det tål att upprepas. Det är massor av saker jag vill göra, men varken tid eller ork räcker. Jag vill blogga, scrappa album till ungarna, fixa hus och hem och börja sälja av så att vi en dag kan flytta härifrån. Trots att dygnet har sina lagbundna 24 timmar känns det som att jag skulle behöva det dubbla för att hinna allt.

Just nu känns det som att jag får prioritera Vemund och hans utveckling ändå. Vi har börjat ha honom i hage på golvet för att hunden ska få lite lugn och ro och för att Vemund själv inte ska skada sig i sin upptäckariver. Det har ju hänt mer än en gång på sistone att han lyckats klämma handen i en av skrivbordslådorna på kontoret. Som tur är har han inte skadat sig allvarligt.

Min älskade katt har nu äntligen fått ett nytt hem också. Han har varit mitt dåliga samvete under lång tid när han fått bo så gott som ensam i lägenheten. Jag bad en go tjej jag känner (med stort socialt umgänge) att lägga ut en blänkare bland sina kontakter om att Tjärstin ville ha ett nytt hem. Efter en dag hörde hon av sig med numret till en tjej som var intresserad och igår var hon och hälsade på med sin familj. Allt klickade och Tjärstin har nu flyttat ut till en djurkär familj på landet, som har all tid i världen att gosa med honom hela dagarna. En sten föll från mitt hjärta och det bästa är att de som köpte honom sa att jag är välkommen att hälsa på när jag vill! Härligt! Ibland känner man bara hur allt liksom faller på plats.