4 år - nej är ordet...

Min näst yngste son (ja, han är den näst äldste för den delen med) fyller snart 4 år. 4 må vara mitt lyckotal, men det måtte vara en riktigt jobbig ålder, både för personen ifråga som innehar den och närstående till densamme. Jag tycker att det känns som om jag förvandlats till en arg, sur och gnällig "nej-maskin". Hela dagarna mal jag; "nej! Nej! NEJ! Men hör du inte vad jag säger unge? NEEEEJ!!!" Det är tråkigt att säga nej, men de gånger jag försöker vara lite positiv och istället försöka uppmuntra sonen och föreslå tillåtna, roliga saker blir han arg och skriker NEEEEEEJ så fönsterrutorna skallar.. Det måste vara jobbigt att vara 4 år, men det är ingenting mot att vara förälder till en 4-åring...